Forever young. Snart kommer ni få läsa mina tankar som ensamstående mamma. Lycka och ångest på samma gång. Några av er kommer förstå mig till 100%, andra kommer undra om jag är sjuk i huvudet. Några kommer hålla med mig, kanske är jag brutalt ärlig att det kommer sticka er i ögonen. Några av er som läser min blogg hatar mig redan och hoppas verkligen att mitt liv raseras. Fast är mitt liv så intressant? Eller vill ni leva som jag gör, kanske avundsjuk att jag klarar mig? Vissa dagar som ensamstående mamma till två flickor 11 år och 1 år är underbart och andra dagar vill man sitta kvar på jobbet och bara njuta av tystnaden, äta min mat i lugn och ro kan jag fetglömma eftersom den minsta kladdar och vill såklart ställa sig upp i stolen samtidigt som man får en panikkänsla att "hon kommer att ramla och slå ihjäl sig" och göra samma sak minst 10 ggr under tiden man äter är rena rama stressen och hålla koll på den äldsta så hon får i sig maten. Någon av er kanske redan känner igen sig, eller du kanske känner någon som har det såhär varje dag. Den är inte alltid såhär hemma hos mig för ibland har jag även underbara dagar som det vore en dröm. Jag och barnen har vore rutiner och rubbas dom inte så mår vi alla bra av det eftersom jag måste planera mina dagar minst 1 vecka innan. Ni kommer förstå mig den dagen ni får barn för vi som redan har barn måste planera för våra liv ska vara perfekt. Och då menar jag inte att klockan 17:00 ska vi ut och gå och vi måste vara hemma 17:30. I min almanacka kan det stå ; måndag - sola, bada och köpa glass etc. Det här med att planera "småsaker" är för att jag ska påminna mig själv att unna mig lite för skulle jag inte skriva lite småsaker i min almanacka så skulle min vardag vara likadan varje dag; städ städ städ. Jag vill inte bli en sådan mamma som bara låter mina barn sitta hemma medans jag måste få ett fläckfritt hem. Nu i efterhand så är jag sjukt nöjd att jag har släppt den där kontrollen att städa varje dag. Det gör inget om man har obäddat för barnen dör inte av det och barnen dör inte av att det ligger leksaker lite överallt i lägenheten. För vem orkar städa varje dag när man har småbarn? Livet som mamma är inget jag ångrar och jag är inte den perfekta mamman för det kan ingen bli för vi alla har våra brister. Man får ingen bok som det står vad man ska göra när barnet är ledsen för det får man ta reda på själv. Det är nästan som ett prov för man blir stressad och samtidigt funderar man gör rätt och människor dömmer en hur man hanterar situationen. Ingen ska känna sig som värdelös mamma bara för barnet skriker. Du kanske tänker att idag såg jag en kvinna med ett barn och barnet bara grät och grät. Så tänk såhär att vi mammor gör inte detta för att störa er utan barnet gör detta även i hemmet och det spelar ingen roll var vi är för barnet gör så. Senast idag när jag var på stan så stod jag i kassan och Leah grät för hon inte fick trycka på knapparna när jag betalade och en ung tjej tittade på henne och suckade för jag fick inte henne tyst direkt och då ville jag gå fram till henne och säga "om du inte har bättre för dig så kan du få försöka" men istället så gick jag till barnvagnen och gick ut för jag orkade inte ställa till med en scen. Hon blev tyst direkt när vi kom ut så det var nog mest att det var tråkigt att vara inne i affären med mamma och storasyster. Håll i er för såhär lätt brukar det inte alltid vara. Går inte alltid över sådär fort för ibland kan de även skrika när man gå ut så tålamod måste man ha! Vissa dagar kan det vara så tufft att jag har faktiskt gråtit fast inte ute bland folk utan när jag kommer hem! Vet du varför jag har gråter? Det är för vissa dagar är sjukt jobbigt för äldsta flickan har kommit in i en tonårsfas redan och den yngsta har kommit in i en fas att hon har kommit på att hon har en egen vilja och det blir en sådan stress. Livet handlar om att jobba 7-16 och kliva upp 5 varje morgon och vara en mamma/slav tills de somnar så egentid får man inte förrän de sover fast vem orkar vara vaken efter de har somnat. Ursäkta ordvalet slav men det är så man känner ibland, göra allt i hemmet. Livet som "slav" är också något jag har valt och jag älskar mina barn oavsett om de gör mitt liv till ett helvete haha. Jag är forever young.