Idag har det varit en underbar dag. Det började med att jag gick upp och gjorde mina sysslor som jag gör varje dag här hemma. Fast sen gjorde jag en gryta som skulle ta 5 timmar att göra så jag började fixa iordning grytan så man kunde göra andra saker under tiden! Men när den stod på spisen så kollade jag och Tindra på film. Hade sett filmen tidigare men min dotter älskar den så satt där och njöt av hennes sällskap, jag gör hellre såna saker än att gå ut och supa mig full.

 

 

Det blev sen att gå ut och gå en promenad då solen tittade fram, det var verkligen underbart väder ute. Det blev en promenad till kiosken så dottern fick lördagsgodis och sen gick vi hemåt igen för maten stod på spisen... Det hade bara gått 3 timmar så 2 timmar kvar. Vad gör man under tiden maten kokar? Såklart satte vi på en ny film och kollade tills den var slut.

 

 

Jag hade aldrig provat den här rätten förut så jag var ganska nojig om den skulle ens vara god. Vi dukade fram och testade maten och den var så supergod att jag ville bara ha mer. Som sagt så tycker jag det är roligt att prova på nya saker i köket, vilket får mig att tänka mindre på en person...

 

 

Klart det gör ont att nämna honom på min blogg och prata om honom. Jag har idag börjat tänka att han och jag kommer aldrig mer ses och kommer aldrig mer träffas som att han aldrig har funnits till. Men det är nog bäst så än att tänka att han kanske en dak ringer mig eller smsar mig eller står utanför min dörr.

 

 

Han vet var jag bor och han vet vad jag har för nr så hade han velat ha mig så hade han hört av sig. Det är dags att ta farväl och svälja min stolthet att jag har försökt med allt men jag vill inte sakna någon eller tycka om en person som inte finns i mitt liv längre...

 

 

 

Nu har jag ganska många vänner som går i gymnasiet (åldern spelar ingen roll) fast jag har aldrig hört talas om detta kort. Då undrar jag vem är det som får dem här korten??

 

 

Det är såhär att jag studerar men jag får nog inte det där för jag inte gör det på en skola. Jag hade inte tackat nej till det där kortet direkt för jag läste lite om det förut och det verkar sjukt bra. Så ni som går i gymnasiet kan väl då ansöka detta så spar ni pengar.

 

 

Kommer även tipsa detta till mina vänner. Så de inte får utan... Aja, jag ska nu gå till affären och köpa något gott att äta ikväll xD

 

Ha det gött

Jag vet inte vad jag ska kalla det här som påhopp eller kanske en åsikt. Jag tycker man ska få säga sin åsikt men man bör också tänka på vad personen har gått igenom i sitt liv och inte bara mata på med massa predikan om vad de tycker, inte så roligt om jag får säga det. Jag fick veta för några år sen att jag var steril, tanken att veta att aldrig mer få barn och bara leva med ett barn. Såklart tog det på mitt psyke för jag ville ha minst 5 barn och jag fick prata med en psykolog i minst 6 månader tills jag insåg att jag fick iaf ett barn och jag ska ta vara på den tiden och göra henne lycklig.

 

 

Jag träffade pojkar sm blev mina pojkvänner och några av dem ville ha barn. Det var inte så enkelt för jag förklara för dem att jag kan inte få mer barn men de sa till mig att deras "spermier" kommer göra mig på tjocken, vi vänta och vänta och gjorde tester och såklart blev dem så besvikna att deras ilska gick ut över mig, bebisen ville inte komma till för jag gjorde något fel sa dem. Det blev istället stress i mitt liv att dom ville ha barn men jag kan inte få barn för det hade sjukhuset sagt, många år gick och jag träffade just den där killen som fick mig att känna mig speciell och han visste redan om att jag kan inte få barn och det var inga problem för han ville inte ha barn nu iaf för det räckte med Tindra. Och det var skönt att någon förstod mig och det var inte ett måste att jag skulle bli gravid, det enda han var nervös att jag kunde bli gravid! Jag förklara för honom vad sjukhuset hade sagt och förklara att de andra pojkarna hade inte lyckas så varför skulle han lyckas! Men en dag...

 

 

Det blev mer en chock än glädjebesked då jag hade intalat mig själv att jag kan inte få barn och då kommer " + " -tecknet fram, man satt där i ett litet rum och bara stirrande på testet och tänkte att jag måste ha gjort något fel. Jag gick såklart till vårdcentralen och bad dem göra ett test för jag tror att jag måste ha gjort något fel för sjukhuset hade sagt att jag är steril så detta stämmer inte.

 

 

Såklart så visade det " + " där med. De grattade mig och de såg att jag var inte glad alls för här har jag trott att jag kan inte få barn för sjukhuset sa det till mig och jag har upplevt något i onödan. Vilket som så ringde jag dottern direkt och berättade nyheten och hon blev glad och sen berättade jag för mina vänner och de blev superglada, vilket jag blev väldigt glad över. Vad och hur ska man egentligen bete sig efter det här? Jag blev väldigt glad till slut för nu är jag inte steril längre och jag velade fram och tillbaka om jag skulle behålla barnet då pappan och jag har gjort slut, jag fick prata med en kurator i 1 månads tid och efter det tog jag beslutet att jag skulle behålla barnet. Jag var så glad och lycklig att jag skrev ut det på fb! Jag trodde att mina vänner på fb skulle vara glada för min skull men tyvärr så hade jag fel. Inte varje dag man får hugg i ryggen och personen skriver att hon inte förstår varför jag kan behålla barnet mot pappans vilja och hur kan jag ta hand om 2 barn när jag inte ens kan ta hand om det första, när någon skriver sådär till en så tycker jag att det är påhopp för jag har sagt till mina närmaste vänner att pappan behöver inte vara delaktig och det menas att jag har valt själv att vara ensam med barnet och mitt första barn har jag tagit hand om helt själv sen dag 1 och knappt aldrig haft hjälp med henne så varför skulle jag inte klara av att ta hand om 2 st.

 

 

Men pappan till barnet kommer jag hålla hemligt och vill han inte vara delaktig i barnets liv så är det okej.

 

 

Hello!

Idag vaknade jag på fel sida! Inte direkt något jag är stolt över för jag har varit en riktig bitterfitta men alla på jobbet fick sig ett gott skratt! Asså det började med att någon berättade för mig om vi inte gör en viss grej på vårat schema så får vi inte den lönen och då blev jag rasande så jag gick till attack mot våran arbetsledare! Eftersom jag har jobbat över och kämpat på som fan och visste inte vi skulle göra så nu på timewave.

 

 

Det är inte slut än. Tyvärr jobbade jag med en viss person och jag hatar korkade människor, han säger "oj är det där en bastu" och jag kunde inte hålla käften så jag sa "nej det är frysen ser du väl" fast det var bastun,  det kommer mer. Vi spelade musik från min mobil och då säger han "är det din musik Annica" och ännu en gång en trög fråga så jag svarade "nej det är grannens"! Vilken jävla dag men de andra fick iaf skratta av sig. Vi får väl se om jag vaknar på rätt sida imorgon, vill göra det så jag slipper vara såhär arg, vet att det inte är så bra.

 

 

 

Jag ska gå lägga mig nu för jag är så trött, dags att försöka lägga sig i tid xD

 

 

Jag vill bara säga att jag älskar mitt liv annars! Mitt liv är perfekt :D

Det känns ibland som framtiden ser ljust ut. Jag har jobb och jag pluggar vid sidan om för att bli något i framtiden. Alla mina vänner tycker det är starkt gjort av mig eftersom jag är ensamstående mamma som måste jobba så ekonomin går runt och ta hand om dottern och ta hand om hemmet och göra mat varje dag, någon gång måste sanningen fram, men jag är inte perfekt som alla andra tror. Jag ogillar mitt jobb men stannar kvar pga ekonomin, studerar på distans och ibland vill jag inte plugga alls så jag knuffar bort uppgifterna tills nästa dag eller nästa vecka, råkar tyvärr inte ha så mycket tid att göra så mycket med dottern förutom helgerna och matlagningen fuskar jag ibland med. Jag köper ibland pizza och ibland gör jag för mycket mat så det blir ca 3 st matlådor här hemma som vi tar fram och värmer upp nästa dag, kompisarna ser inte det här för jag "döljer" det på fb och instagram, och jag är nog inte ensam om det. Nu är jag såpass ärlig här på bloggen för att bevisa att jag är inte perfekt, och det finns väl ingen där ute som är perfekt heller. Jag är ibland rädd för framtiden, det är mer om jag kommer leva ensam resten av mitt liv eller kommer jag bli den personen som jobbar som ekonom eller mäklarassistent eller kommer jag bli kvar i den branchen jag är idag. Jag vill inte leva singel resten av mitt liv eller leva mitt liv att träffa en pojkvän och det varar i ca 2 veckor och sen lämnar han mig, har så mycket i mitt huvud just nu, problemet är väl mer att jag måste tänka på nutiden, såklart gör jag det.

 

 

 

Jag fick frågan på jobbintervjun. Den löd såhär "Vad gör du om 5 år?", tanken när han sa det till mig var att jag vet inte för om några år kanske jag vill bli hemmafru eller så kanske jag har flyttat utomlands och jobbar med fisk. Den frågan är väldigt svår men det är väl mer vad vi vill göra om 5 år men det betyder inte att vi kommer göra det, för jag sa till honom att jag kommer nog jobba som ekonom/mäklarassistent eller något annat stort och han blev väldigt förvånad. Men han var väl mer van vid att man säger att jag studerar eller kommer jobba inom den här branschen som man söker? Det jag sa just på jobbintervjun var något jag vill i min framtid just nu iaf, perfekt jobb och väldigt bra ekonomi för mina barn. Nej men pengar är inte allt, det är hur mycket kärlek man ger till sina barn som betyder något, this is true. Jag kommer nog kämpa på för att komma dit jag vill idag men det kan ändras men man ska aldrig ge upp, precis man ska aldrig ge upp för något man vill i livet, och jag har gett upp många ggr förut men aldrig mer. Tack för ni orkade läsa allt det här, tack för alla fina kommentarer jag får varje dag, såklart kommer jag blogga något annat än just det här, och det får bli en annan dag för nu ska jag fortsätta med mitt liv.

 

 

 

Helgen har gått så fort att jag har knappt hunnit umgås med vänner! Jag blev barnledig på fredagen och den spendera jag i min säng genom att kolla på gamla avsnitt från Desperate Housewives och somnade väldigt skönt i sängen. Jag vaknade av ett ryck kl 4 och tänkte att jag kan inte gå upp nu så la mig igen och vaknade kl 9, träffade Mimmi på lördags kvällen och vi tog och käka på Butlers och snackade om allting sen sist vi sågs.

 

 

Vi hade det riktigt roligt och vi lovade varandra att vi måste börja umgås lite oftare och hon ville så gärna vara barnvakt till bebisen när han/hon kommer ut. Typ då när hon sa det så blev jag verkligen tårögd för mitt ex familj har stöttat mig och funnits där efter dessa år vi hgjorde slut och det är jag tacksam för! Fast det är väl tur att jag inte har någon pojkvän nu för han skulle nog bli tjurig om han visste att ja hade kontakt med exets familj men inte själva exet xD

 

 

Det är måndag idag och Tindra är redan i skolan och jag ska väl fixa iordning mig och sen dra ner mot stan och gå på jobbintervju. Ganska nervös är jag nu för jag satt halva kvällen och frågade ut mig själv och vad jag ska svara på!

 

 

 

 

Kram

Under den här veckan så fick jag samtal från ett jobb och de ville att jag skulle komma på jobbintervju men kunde inte den dagen som de ville. Det gick bra att ändra dagen så imorgon så ska jag dit. Visst vill jag byta jobb men det kommer kännas tufft att säga hej då till mina arbetskamrater om jag får jobbet.

 

 

Jag ska ändå gå från jobbet någon gång i februari/början av mars för mammaledighet. Har då ett problem om det ny jobbet kommer godta det eller inte! Hoppas på det iaf. Jag vill inte att de ska se ner på mig för jag ska få ett barn. Men de på mitt jobb har sagt till mig att inte berätta något utan säga något när de märker det! Jag tror nog det är bäst så. Jag hoppas ni håller tummarna imorgon för min skull. Jag är skit nervös redan och vet inte vad jag ska ta vägen. Och jag vet att man måste vara förberedd men det får jag göra senare när Tindra har somnat. Hon är som sagt hemma igen och det känns så underbart. Hur hade livet sett ut om hon inte fanns? Ska jag vara ärlig? Så tror jag att mitt liv hade varit riktigt tråkigt och jag hade inte blivit den personen jag är idag.

Jag har inte bloggat på ett par dagar för det har hänt en sak som fick mig att få lite sömnsvårigheter.. Ska väl kanske berätta vad som har hänt! Såklart var vi i Åby och hade käkat lite lunch! Jag och Emelie gick väldigt sakta tillbaka till den lägenheten vi skulle städa och allt var som vanligt i Åby. Det trodde nog alla som var där vid den tidpunkten. Jag och Emelie stannade till vid övergångstället och väntande på grönt.

 

 

Jag fundera hela tiden på lägenheten att jag vill inte tillbaka till den för den var så smutsig och hon tänkte nog likadant. Men precis när vi tittar över på andra sidan så ser vi en person springa ut från apoteket med någon konstig "svart dräkt" och rånarluva och de som var utanför apoteket reagerade inte alls på det men sen kom nr 2 som hade en konstig "vit dräkt". Det var då Emelie knuffade till mig och sa "Annica, jag tror det är rån" och jag ser på kvinnan om springer ut och hon ser skrämd ut och de andra stod i chock utanför apoteket! Inte jag för jag rusade efter rånarna och såg deras bil så jag tog reg nr och tog reda på vad det var för bil. Dessutom skrek jag till de andra att ringa polisen och det gjorde alla för de tog upp sina mobiler och jag stod 2 meter ifrån bilen! Såklart stannade jag där för jag visste inte om de hade skjutvapen eller andra kraftfulla vapen som kan skada mig. Ingen visste förutom hon som stod i apoteket om de hade det eller inte. Jag sprang tillbaka och berättade vad jag såg och de informerande polisen om det och efter 5-10 minuter så kommer 3 st polisbilar som frågade oss var de tog vägen. Hann bara att se att de åkte upp mot Åttetorp/Katrineholm vägen och de frågade ut alla människor som såg alltihop, eller de som kunde prata just då för jag kunde inte för jag hamnade i chock och fattade inte varför jag sprang efter dem och tänk om de hade skjutit mig?

 

 

Jag & Emelie gick tillbaka och vi kunde inte släppa vad som hade hänt. Men efter en stund så kom polisen dit och förhörde oss och vi var väldigt starka vittnen eftersom vi var såpass nära rånarna. Jag berättade att jag sprang efter och jag hade inte tvekat att öppna bildörren och släpa ut en av dem men polisen sa att det var tur att jag inte gjorde det, är väl för det kunde ha blivit blodbad då!! Polisen ville ha mitt nr om de behöver ringa mig/oss till vittne :(

 

 

På kvällen när jag skulle gå lägga mig så kunde jag inte sova för jag fick för mig att de stod här utanför och när jag väl somnade så trodde jag att de var i lägenheten. Det var inte så kul för min del så jag låg vaken halva natten. Men de hittade dom förresten och det gör mig lite tryggare men ändå det här fastnade direkt i min hjärna och jag tänker hela tiden vad hade hänt om vi hade gått snabbare. Vi hade varit mitt i alltihop så jag är väldigt glad att vi gick sakta den dagen men inte att vi såg det här.