Pappa 76 år

2016-08-24 >> 00:06:51
Hejsan fina ni! Idag bloggar jag ganska sent pga att de senaste nätterna så har jag haft drömmar som får mig att bli den lyckligaste tjejen på jorden men när jag vaknar och inser att allting var en dröm så blir jag ledsen och tänker varför kommer dessa drömmar just nu. Jag tror som sagt ett liv efter döden och på den senaste tiden har jag hört knackningar och jag har även sett svart skepnad i mitt rum och jag försöker vara positiv att det är säkert min pappa som är på besök.
 
 
 
 
 
När jag drömde för några nätter sedan så gick jag in i ett hus och där längst bort i korridoren står någon och ler och tar ut sina armar för att ge mig en kram och jag ser inte vem människan är förrän jag har kommit fram och ser att det är han, min pappa.
 
Sen när jag vaknar upp så känner jag mig så ensam i sängen även om Leah sover bredvid mig så känns det tomt och tyst och ensamt. Så 7 år har jag levt utan honom och det känns även idag som det vore igår, när dom ringer 09:05 och säger "hej är det annica? din pappa har precis somnat in och vi beklagar sorgen", jag minns att jag står i vardagsrummet och tittar ut genom fönstret och får inte ut något ljud utan lägger bara på och berättade för min dåvarande pojkvän som låg i sängen och han såg att jag hamnade i chock och just då kände jag hur livsglädjen bara försvann.
 
Istället för att sörja så började processen om pappas arv och hur mycket alla skulle få. Men jag brydde mig inte ett skit om pengarna utan jag satt på dessa möten i Örebro med mina syskon som tjafsade om pengarna och pappas tjej tjafsar också om det och jag satt där och blev så ledsen hur man kunde tjafsa om sånt när en människa har försvunnit från våra liv och jag vet att man måste prata om detta när någon går bort men just då kändes det inte ens rätt att sitta där och höra allt de sa, men just nu hade jag velat säga ifrån på vissa saker som är tyvärr lite försent just nu!
 
Iår skulle han blivit 76 år gammal. Jag saknar honom än idag även om det var 7 år sedan han lämnade mig men jag är inte ledsen på samma sätt om då utan det är bara jobbigt just nu när jag drömmer om honom och drömmen känns så verkligt.
 
Tack till er som läser detta och tack till mina vänner som stöttar mig när jag faller. Tack pappa för jag fick lära känna dig i 22 år och att du kämpade emot cancern även om den vann över dig så slipper du iaf smärtan! Puss!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Linda

<3

Svar: <3
Annica

2016-08-24 @ 08:21:04
URL: http://lindaviktoria.se
Postat av: moamedalicia.blogg.se

jag tror också på annat än livet liksom andar och sånt. vad tråkigt att förlora sin pappa man är aldrig redo att förlora sin förälder :( det är så jävla hemskt när någon dör och släktingar tjafsar om pengaarv. usch :( <3 kram fina

Svar: Ja det var verkligen hemskt men även om det har gått 7 år så saknar man honom. ;D
Annica

2016-08-24 @ 22:12:25
URL: http://moamedalicia.blogg.se/
Postat av: Josefine

Åh lät inge kul, hoppas det löser sig för släkten och allt som pågår. Och ja absolut, är helt övertygad om andar och sånt, bodde i en lägenhet som var min kompis pappas dödsbo och han var där och spökade omkring. Grattis till din pappa, han finns nära dig, kram på dig<3

Svar: Ja tack.. Märkte det igår också.. kram.. :D
Annica

2016-08-25 @ 22:19:23
URL: http://nouw.com/josefineeso

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback