Älskade ångest

2014-09-01 >> 20:46:00
"...den helvetiska pågående gnagande sönderfrätande myrkrypande ångesten som kan sitta i timmar eller dagar". Läste detta nyss. Skrivet av en flashbackmedlem, såklart, och så jävla mitt i prick. Jag mår ena sekunden skit bra och är lycklig som helst, jag har även dåliga dagar eller tider här på dygnet. Jag känner en viss saknad att ha någon hos mig, jag vill ha honom hos mig. Jag kan inte tvinga någon men man kan faktiskt önska och tro.
 
 
Är det ens värt att sitta här hemma och "vänta"? Är det värt att känna den här ångesten ibland som kommer krypandes och bara förstör, när man ena sekunden mår sjukt bra och lycklig? Vakna upp på nätterna, med panik att vara helt ensam och inte ha någon alls. Men det är faktiskt okej att känna såhär för jag är bara mänsklig som du. För det finns faktiskt andra som har det exakt som mig men den kan ha en fasad eller har det sjukt värre än mig. Inte alls att det är synd om mig just nu men jag vet att det är bara en period som kommer snart att försvinna och sen komma tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback