Jag har inte bloggat på ett par dagar för det har hänt en sak som fick mig att få lite sömnsvårigheter.. Ska väl kanske berätta vad som har hänt! Såklart var vi i Åby och hade käkat lite lunch! Jag och Emelie gick väldigt sakta tillbaka till den lägenheten vi skulle städa och allt var som vanligt i Åby. Det trodde nog alla som var där vid den tidpunkten. Jag och Emelie stannade till vid övergångstället och väntande på grönt.

 

 

Jag fundera hela tiden på lägenheten att jag vill inte tillbaka till den för den var så smutsig och hon tänkte nog likadant. Men precis när vi tittar över på andra sidan så ser vi en person springa ut från apoteket med någon konstig "svart dräkt" och rånarluva och de som var utanför apoteket reagerade inte alls på det men sen kom nr 2 som hade en konstig "vit dräkt". Det var då Emelie knuffade till mig och sa "Annica, jag tror det är rån" och jag ser på kvinnan om springer ut och hon ser skrämd ut och de andra stod i chock utanför apoteket! Inte jag för jag rusade efter rånarna och såg deras bil så jag tog reg nr och tog reda på vad det var för bil. Dessutom skrek jag till de andra att ringa polisen och det gjorde alla för de tog upp sina mobiler och jag stod 2 meter ifrån bilen! Såklart stannade jag där för jag visste inte om de hade skjutvapen eller andra kraftfulla vapen som kan skada mig. Ingen visste förutom hon som stod i apoteket om de hade det eller inte. Jag sprang tillbaka och berättade vad jag såg och de informerande polisen om det och efter 5-10 minuter så kommer 3 st polisbilar som frågade oss var de tog vägen. Hann bara att se att de åkte upp mot Åttetorp/Katrineholm vägen och de frågade ut alla människor som såg alltihop, eller de som kunde prata just då för jag kunde inte för jag hamnade i chock och fattade inte varför jag sprang efter dem och tänk om de hade skjutit mig?

 

 

Jag & Emelie gick tillbaka och vi kunde inte släppa vad som hade hänt. Men efter en stund så kom polisen dit och förhörde oss och vi var väldigt starka vittnen eftersom vi var såpass nära rånarna. Jag berättade att jag sprang efter och jag hade inte tvekat att öppna bildörren och släpa ut en av dem men polisen sa att det var tur att jag inte gjorde det, är väl för det kunde ha blivit blodbad då!! Polisen ville ha mitt nr om de behöver ringa mig/oss till vittne :(

 

 

På kvällen när jag skulle gå lägga mig så kunde jag inte sova för jag fick för mig att de stod här utanför och när jag väl somnade så trodde jag att de var i lägenheten. Det var inte så kul för min del så jag låg vaken halva natten. Men de hittade dom förresten och det gör mig lite tryggare men ändå det här fastnade direkt i min hjärna och jag tänker hela tiden vad hade hänt om vi hade gått snabbare. Vi hade varit mitt i alltihop så jag är väldigt glad att vi gick sakta den dagen men inte att vi såg det här.