Det känns ibland som framtiden ser ljust ut. Jag har jobb och jag pluggar vid sidan om för att bli något i framtiden. Alla mina vänner tycker det är starkt gjort av mig eftersom jag är ensamstående mamma som måste jobba så ekonomin går runt och ta hand om dottern och ta hand om hemmet och göra mat varje dag, någon gång måste sanningen fram, men jag är inte perfekt som alla andra tror. Jag ogillar mitt jobb men stannar kvar pga ekonomin, studerar på distans och ibland vill jag inte plugga alls så jag knuffar bort uppgifterna tills nästa dag eller nästa vecka, råkar tyvärr inte ha så mycket tid att göra så mycket med dottern förutom helgerna och matlagningen fuskar jag ibland med. Jag köper ibland pizza och ibland gör jag för mycket mat så det blir ca 3 st matlådor här hemma som vi tar fram och värmer upp nästa dag, kompisarna ser inte det här för jag "döljer" det på fb och instagram, och jag är nog inte ensam om det. Nu är jag såpass ärlig här på bloggen för att bevisa att jag är inte perfekt, och det finns väl ingen där ute som är perfekt heller. Jag är ibland rädd för framtiden, det är mer om jag kommer leva ensam resten av mitt liv eller kommer jag bli den personen som jobbar som ekonom eller mäklarassistent eller kommer jag bli kvar i den branchen jag är idag. Jag vill inte leva singel resten av mitt liv eller leva mitt liv att träffa en pojkvän och det varar i ca 2 veckor och sen lämnar han mig, har så mycket i mitt huvud just nu, problemet är väl mer att jag måste tänka på nutiden, såklart gör jag det.

 

 

 

Jag fick frågan på jobbintervjun. Den löd såhär "Vad gör du om 5 år?", tanken när han sa det till mig var att jag vet inte för om några år kanske jag vill bli hemmafru eller så kanske jag har flyttat utomlands och jobbar med fisk. Den frågan är väldigt svår men det är väl mer vad vi vill göra om 5 år men det betyder inte att vi kommer göra det, för jag sa till honom att jag kommer nog jobba som ekonom/mäklarassistent eller något annat stort och han blev väldigt förvånad. Men han var väl mer van vid att man säger att jag studerar eller kommer jobba inom den här branschen som man söker? Det jag sa just på jobbintervjun var något jag vill i min framtid just nu iaf, perfekt jobb och väldigt bra ekonomi för mina barn. Nej men pengar är inte allt, det är hur mycket kärlek man ger till sina barn som betyder något, this is true. Jag kommer nog kämpa på för att komma dit jag vill idag men det kan ändras men man ska aldrig ge upp, precis man ska aldrig ge upp för något man vill i livet, och jag har gett upp många ggr förut men aldrig mer. Tack för ni orkade läsa allt det här, tack för alla fina kommentarer jag får varje dag, såklart kommer jag blogga något annat än just det här, och det får bli en annan dag för nu ska jag fortsätta med mitt liv.