Jag vet inte vad jag ska kalla det här som påhopp eller kanske en åsikt. Jag tycker man ska få säga sin åsikt men man bör också tänka på vad personen har gått igenom i sitt liv och inte bara mata på med massa predikan om vad de tycker, inte så roligt om jag får säga det. Jag fick veta för några år sen att jag var steril, tanken att veta att aldrig mer få barn och bara leva med ett barn. Såklart tog det på mitt psyke för jag ville ha minst 5 barn och jag fick prata med en psykolog i minst 6 månader tills jag insåg att jag fick iaf ett barn och jag ska ta vara på den tiden och göra henne lycklig.

 

 

Jag träffade pojkar sm blev mina pojkvänner och några av dem ville ha barn. Det var inte så enkelt för jag förklara för dem att jag kan inte få mer barn men de sa till mig att deras "spermier" kommer göra mig på tjocken, vi vänta och vänta och gjorde tester och såklart blev dem så besvikna att deras ilska gick ut över mig, bebisen ville inte komma till för jag gjorde något fel sa dem. Det blev istället stress i mitt liv att dom ville ha barn men jag kan inte få barn för det hade sjukhuset sagt, många år gick och jag träffade just den där killen som fick mig att känna mig speciell och han visste redan om att jag kan inte få barn och det var inga problem för han ville inte ha barn nu iaf för det räckte med Tindra. Och det var skönt att någon förstod mig och det var inte ett måste att jag skulle bli gravid, det enda han var nervös att jag kunde bli gravid! Jag förklara för honom vad sjukhuset hade sagt och förklara att de andra pojkarna hade inte lyckas så varför skulle han lyckas! Men en dag...

 

 

Det blev mer en chock än glädjebesked då jag hade intalat mig själv att jag kan inte få barn och då kommer " + " -tecknet fram, man satt där i ett litet rum och bara stirrande på testet och tänkte att jag måste ha gjort något fel. Jag gick såklart till vårdcentralen och bad dem göra ett test för jag tror att jag måste ha gjort något fel för sjukhuset hade sagt att jag är steril så detta stämmer inte.

 

 

Såklart så visade det " + " där med. De grattade mig och de såg att jag var inte glad alls för här har jag trott att jag kan inte få barn för sjukhuset sa det till mig och jag har upplevt något i onödan. Vilket som så ringde jag dottern direkt och berättade nyheten och hon blev glad och sen berättade jag för mina vänner och de blev superglada, vilket jag blev väldigt glad över. Vad och hur ska man egentligen bete sig efter det här? Jag blev väldigt glad till slut för nu är jag inte steril längre och jag velade fram och tillbaka om jag skulle behålla barnet då pappan och jag har gjort slut, jag fick prata med en kurator i 1 månads tid och efter det tog jag beslutet att jag skulle behålla barnet. Jag var så glad och lycklig att jag skrev ut det på fb! Jag trodde att mina vänner på fb skulle vara glada för min skull men tyvärr så hade jag fel. Inte varje dag man får hugg i ryggen och personen skriver att hon inte förstår varför jag kan behålla barnet mot pappans vilja och hur kan jag ta hand om 2 barn när jag inte ens kan ta hand om det första, när någon skriver sådär till en så tycker jag att det är påhopp för jag har sagt till mina närmaste vänner att pappan behöver inte vara delaktig och det menas att jag har valt själv att vara ensam med barnet och mitt första barn har jag tagit hand om helt själv sen dag 1 och knappt aldrig haft hjälp med henne så varför skulle jag inte klara av att ta hand om 2 st.

 

 

Men pappan till barnet kommer jag hålla hemligt och vill han inte vara delaktig i barnets liv så är det okej.