Jag är verkligen glad att det är vi två igen.

 

Att få vara med dig igen känns som en dröm. Jag trivs så himla bra med dig och jag kan vara mig själv, jag vet att om jag inte hade gjort massa saker från förr så hade det vari du och jag sen 2010. Jag hatar mig själv men samtidigt var det även ditt fel. Jag ville ha dig men inte du mig men nu säger du att vi var typ tillsammans fast inte officiellt. Vi gjorde fel båda två. Vi skulle ha varit ärliga mot varandra. Vi hade då bara haft varandra. Vi skulle aldrig svika varandra som vi gjorde då. Vi var osäkra på vad vi ville med livet. Vi kände oss för omogna.

 

Plötsligt så träffade du andra och jag med. Plötsligt insåg jag att den jag ville leva med fanns inte kvar i mitt liv. Jag gick vilse i mina tankar och tänkte att jag saknade dig för en sak och fick "känslor" för en annan som jag trodde var bra för mig. Jag hade fel. Du var den som fanns i mina drömmar och mina tankar. Det var jobbigt när jag var ensam och fick fundera för mig själv. Det jobbiga var att jag fick höra att du träffade någon ny fast jag sa till andra att jag var glad för din skull. Vi var ingenting utan mer främling för varandra, golvet under kändes kallt, sängen var kall, promenaderna kändes ensamt, det var bara jag och personen som jag kallade "pojkvän". Du var inte ersatt av honom. Du var inte glömd alls. Mina känslor fnns tydligen kvar men jag hade gömt dem och ljugit för mig själv. Du kan inte förstå att 1 år utan dig. Det kändes verkligen en evighet.

 

 

Jag vet att jag och min dåvarande pojkvän hade tjafsat en kväll och jag såg dig på Badoo och jag tänkte att jag chansar. Jag skrev att jag ville vara din vän och jag bad om ursäkt för det jag hade gjort mot dig. Jag skickade iväg mejlet och samtidigt så ångrade jag mig. Du skulle säkert läsa det men inte svara på det så jag stängde ner datorn och fortsatte mitt liv som jag hade gjort förut. Jag gick in på Badoo efter 1-2 dagar och du hade faktiskt svarat. Jag var nu rädd vad du skulle skriva men du var vänlig, pratade ut och båda sa förlåt och vi skulle ses som vänner, fick jag verkligen en chans till att reda ut som vänner var min tanke just då.

 

 

Jag och du sågs hemma hos mig och det kändes som förr. Även om vi hade varit ifrån ett tag så kändes det inte jobbigt. Även den kvällen gav du mig en puss och jag blev förvirrad om vi skulle vara vänner med förmåner för jag var inte redo för ett förhållande. Jag och du träffades allt mer och till slut berättade du att du har alltid älskat mig och jag är den enda tjejen han har haft känslor för. Du förstår inte att mitt hjärta bankade hårdare och jag kallsvettades för jag trodde aldrig att du skulle säga det till mig efter allt jag hade gjort mot dig, idag är vi tillsammans men har det kämpigt ibland för han ljög för mig men jag förstår varför han gjorde det. Du ville skynda mig från sanningen för du var säkert rädd att förlora mig men jag försöker svälja den sanningen och tänker mer på oss två för jag älskar honom och han älskar mig.