Be Like That

2013-01-14 >> 10:10:13
Ger er en MÅNDAGS LÅT som kanske piggar upp er, så ni som jobbar eller går i skolan ska ha en trevlig dag. Tyvärr är jag ledig + har en dotter som är sjuk...
 
Ska jag vara ärlig. Vet ni när jag kolla på den här videon så fundera jag en massa saker??
 
Jag vet att man ska vara nöjd med det man har här i livet, men har inte ni tänkt när ni ser filmer att ni vill ha det sådär, när tjejen får den där killen eller själva skolan verkar vara ett stort umgänge. Alla har någon gång tänkt att jag vill uppleva det där. Ha något eller känna känslan. Okej jag har alltid velat att kärleken ska sluta så bra som det gör i filmer att killen står där med 100 röda rosor eller att han överraskar mig där jag är, men jag är 26 år och vet nu att det händer sånt i filmer bara för killar i dagens läge vill helst att tjejer gör det här. Då när vi gör det så kallas det stalking eller att vi är besatta, så nu för tiden så händer inte detta alls utan man ringer och frågar "får jag komma?" eller att tjejen får tjata att han måste börja överraska.
 
 
Jag har alltid varit en tjej som vill överraska den killen jag är tillsammans med men när jag gjorde det så gjorde killen så det kändes pinsamt istället. Men varför kan inte killar helt enkelt inte bara bli glada för det man gör. Visa uppskattning är tydligen svårt? Mitt sätt att visa att jag tycker om personen är att göra saker när man är ledig även efter jobb om man har tid, men jag brukar t ex lyxa till hemma med hemlagad mat och kolla på en film som han vill se och sen ligga bredvid varandra eller bjuda honom på en fin restaurang och ha på mig den finaste klänningen jag har i garderoben, men när jag gjorde det här så kändes det som på filmerna men slutade det som filmerna, svar nej.. Slutar antingen med att killen tycker man är för finklädd för den där restaurangen eller att man beställer mat som man brukar göra. Lite sådär smågnäll om småsaker. Fine men ska man inte titta på det man har gjort, som t ex klätt upp sig eller bjuder ut personen på en fin restaurang.
 
 
Men jag tror många har fått uppleva den där känslan?? Eller har jag fel??
 
 
Om jag kunde få bestämma en film som jag fick uppleva i verkligheten så är det verkligen American Pie, vilken karaktär skulle jag vilja vara är mer svårare? Ingen är direkt perfekt i filmen men själva helheten att Jim får sin tjej till slut men det är inte enkelt, sen han som tror att Vicky är den rätta men de gör slut på ett fint sätt och han träffar en annan som blir hans fru. Nu kanske det lät väldigt sorgligt men hon var ju hans första kärlek men man kan bli kär på nytt. Eftersom detta händer i verkliga livet också men skulle man veta det i förväg så skulle man inte gråta och vara ledsen i flera månader... Såklart ska man få känna smärta för att gå vidare, sånt är livet.
 
 
Jag känner mig som ett barn ibland, fattar ni hur jag menar med det. Mitt liv har alltid varit jobbigt, allt började när mamma & pappa skilde sig och pappa flyttade till annat län och jag följde med honom. Ni kanske känner igen er själva? Då var jag bara 11 år och pappa jobbade i Norge var tredje vecka och såklart fick jag sköta allt här hemma i en vecka då pappa var skild och träffade olika kvinnor. Det var jobbigt i början för vi bodde inte i själva samhället utan vi bodde i skogen där det knappt går bussar, och jag fick cykla till affären som tog 30 minuter och jag fick ta hand om alla hästar hemma + hundar, såklart tvätt & disk fick jag också sköta och nyinflyttad så har man inte så många vänner så jag satt och kolla på film efter skolan och även då ville jag ha det som de hade i filmerna.. Då var jag bara 11 år och ville leva som han i Ensam hemma och det gjorde jag var tredje vecka.
 
 
Ni kanske tyckte det var fel av min pappa att lämna mig helt ensam i ett stort hus, såklart blev jag arg och ledsen då eftersom de i klassen hade sina föräldrar hemma och de hittade på saker tillsammans och jag visade det för min pappa när han kom hem från Norge genom att göra dumma saker men han tänkte mer att det var en tonårsgrej så han brydde sig inte, det spelade ingen roll vad jag gjorde men till slut blev jag van att vara ensam var tredje vecka och blev mer självständig.. Ni kanske tänker nu "fy fan vad hemsk att vara hemma helt själv i en vecka och ta hand om all djuren" och det tyckte jag då i några månader men när jag var runt 12 - 13 år så tyckte jag att det var så kul att han åkte iväg för då levde jag som ensam hemma.
 
 
Mamma fanns såklart där när jag behövde henne men jag ville inte ha kontakt med henne för hon sa elaka saker om min pappa men jag har förlåtit henne nu. Pappa finns såklart inte med längre men det var han som uppfostra mig och jag är inte sur på honom längre utan mer glad att jag fick vara självständig. Tack!
 
 
 
.. och jag vill fortfarande leva som i filmerna med lyckligt slut ;)
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Mgroup PR & Event

Hej!

Du har vunnit hos Barnshopping.se en familjebiljett till galapremiären av Röjar Ralf som är nu på söndag. Hör av dig till oss så vi kan skicka dig en inbjudan.
Mvh Mgroup PR & Event

Svar: Vad kul! Min dotter pratade om den filmen igår så det kommer bli en fin överraskning för [email protected] är min hotmail.
Annica

2013-01-16 @ 09:03:29
URL: http://mgroup.se
Postat av: Mgroup PR & Event

Vi får ett felmeddelande då vi försöker maila på ovan adress - kan det vara felstavat? Maila oss gärna på [email protected]
/Mgroup

2013-01-16 @ 11:20:42
URL: http://mgroup.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback