En dag som denna när jag ligger hemma med feber så hade man velat bo hemma hos pappa som skulle ha tagit hand om mig om han hade levt idag.

Saknar honom varje dag mest på kvällarna när dottern har gått och lagt sig. För då känns det så ensamt i lägenheten och tittar alltid på kylskåpsdörren där jag blir påmind att han finns inte längre. Det är så jobbgt och se datumet 16/2 2009, för ibland intalar jag mig själv att det är inte sant att det är bara en dröm. Samma sak med pengarna jag fick ärva, har knappt rört dom för det känns som jag lånar dem av honom ett tag tills han kommer tillbaka. Men snart har det gått 4 år utan att sett honom, pratat med honom eller fått något vykort! Kan lova er att den här smärtan kommer aldrig försvinna för han var verkligen "mannen i mitt liv" som fanns där i vått och torrt.

 

 

ÄLSKAR DIG PAPPA, vi ses på andra sidan <3