I dagens läge så mår jag mycket bättre och har lovat mig själv att börja blogga varje dag och sluta tycka synd om mig själv, såklart ska man inte bli allt för privat i bloggen men jag tycker att ni som läser min blogg bör få veta vad som händer i mitt liv. Bland annat så mådde jag dåligt för det var 3 år sen min pappa gick bort och jag kände en sådan saknad efter honom att lilla minsta kunde knäcka mig. Det hände såklart att den killen jag verkligen tycker om börjar ta avstånd från mig för han ville släppa taget om mig och sen prata vi ut och då fick jag veta mer saker. Och jag vet att min pappa hade sagt till mig att "gör inge dumt, det ordnar sig" men just då kändes det som jag inte hade något kvar. Men sen var det även en sak eller två till som har vuxit så in i helvete mycket så det gör ont varje gång jag känner mig ensam, jag har fått tabletter nu för att dämpa ångesten, bara tabletter hjälper inte utan jag behöver prata med någon för att få känna mig fri men fick veta förra veckan att jag inte ska få den hjälpen.


Har nu "fått tillbaka" killen typ eller vad man ska säga. Idag så pratar vi dagligen och ses på helgerna och hittar på saker och det värmer varje gång jag ser honom och när han skriver att jag är snygg så ler hela jag. Bara jag får höra det från honom så blir jag nöjd för de andra bryr jag mig inte. Jag har gått från uppmärksamhet till att vara Annica som inte bryr sig om andra, vad det där lät dumt nu men ni fattar väl. Jag har insett att man kan förlora den man älskar pga uppmärksamhet av andra och det vill jag inte riskera något mer, men vi får hoppas att han inser att jag har förändras till det bättre. Men kommer alltid vara Annica med attityden, för det kommer jag inte sluta med.