Hejsan! ;)


Hmm jag har blivit lite känslig på sista tiden, självklart är det lite om pappa och sen saknar jag att vara sådär riktigt kär som jag var med Adam..! Hmm jag klandrar mig fortfarande att det var mitt fel, kanske är det så..? Det har snart gått 4 eller 6 månader sen vi umgicks som ett par, fast visst saknar jag vore stunder för vi hade ändå ett riktigt fint förhållande, då och vi hade ett fint förhållande på slutet men jag sabbade det totalt (!) Men jag funderar även om vi hade fortfarande varit tillsammans nu om vi fortfarande haft likadant som vi hade på slutet eller om det faktiskt hade funkat mellan oss, varför skriver jag ens det här..! ;) Så om han skulle läsa min blogg direkt! :D


Har kollat igenom en speciell mapp som heter 2007 och det var bilder på oss två, Jonna & Sebbe..! Alltid var jag & jonna med varandra och jag kommer ihåg bussresorna till Norrköping varannan helg med Jonna (Våran bussminne :) ) Men det allra mest jag hatade var faktiskt distansföhållandet eftersom vi sågs bara på helgerna och vi tyckte det var så jobbigt att vara ifrån varandra!? Hihi sen kommer jag ihåg en gång när du blev sjuk så åkte du iallafall hem till mig över helgen och vi tog det lugnt för du fick inte överanstränga dig..! :( Gick som sagt 1 år med vårat distansförhållande och sen villejag flytta närmare dig för allting kändes så himla rätt! ;) Men i samma veva under flytten så blev min far sjukare och sjukare och pga det så mådde jag sämre och sämre..! Hade en sådan period att jag klara inte av att vara ensam utan var tvungen att ha någon hos mig..? Såklart fanns du där men ändå klagade jag hela tiden på dig att vi sågs för lite och bla bla men du försökte med allt för jag skulle må bra..?


Som alla veta så stod pappa & jag väldigt nära varandra så den dagen han gick bort så försvann självförtroendet helt och jag ansåg mig ful och äcklig och klagade på allt, och jag kunde inte känna glädje av något men ändå så stod han där som min pojkvän och fick stå ut med skiten i 1 år 6-7 månader, men jag kunde ha fått hjälp av en psykolog men jag tackade nej för för jag ville inte prata om det, och när man mår dåligt så inser man verkligen inte hur dåligt man mår, sen kom svartsjukan fram bara sådär och började anklaga min pojkvän för att han har hållt på med andra tjejer bakom min rygg, såklart stod han kvar vid min sida och sa att han bara älska mig, så blev jag nöjd för det var nog uppmärksamhet jag ville åt av honom, och jag vet nu idag att jag var en riktigt pain in the ass flickvän som inte fattade i tid att jag mådde dåligt..? (Det slutade med att han & jag tog en lång paus under sommaren för att få tänka) Och tiden gick och han sa att det funkar inte och jag sa bara "ok" eftersom under sommaren hade jag gått och pratat av mig hos en viss psykolog, och hon hade då sagt till mig att acceptera hans beslut ovsett vad han än säger och vi konstatera att jag blev såhär pga min far..! Hoho jag kände mig som en ny människa efter sommaren faktiskt. Såklart tänker jag på pappa fortfarande men istället för att förnedra mig själv så gråter jag istället och skriver av mig direkt när det kommer fram, hade jag inte pratat med henne så hade jag mått lika dåligt som då! Men jag tänker annorlunda om allt nu.. :( Och tyvärr så kan jag bli lite sur i nödan men jag arbetar med det fortfarande och hon säger att det går framåt, somliga som umgås med mig dagligen säger själv att jag är en helt annan person i tänkandet och det tycker de är bra för jag trycker inte ner mig själv längre utan jag säger väldigt ofta nuförtiden att jag ser bra ut och vill jag ändra mig så gör jag faktiskt något åt det.. :(







Sebbe ser lite mysko ut men där var han en helt underbar vän (Saknar honom men han har förändrats så himla mycket sen det tog slut mellan jonna och han! ;) )



En bild som får mig att sakna Jonna jätte mycket.. ;)





Bilderna är från 2007, året jag träffade Adam och min första riktiga kärlek. Vilka kunde tro att min första riktiga kärlek skulle vara när jag var 21 år..! ;) Vi hade en trevligt tillsammans och jag saknar det men nu har vi iaf sms kontakt då och då, och vi får se om vi ska börja ses igen, som min pappa sa en gång "gammal kärlek rostar aldrig"? Han har säkert rätt eller han har det då.. ;) Och jag kan bara säga er hur skönt det här var att skriva av sig..! Ahh nu kan jag fortsätta med maten och ha leende på läpparna, how does it feel that i can actually be happy! :D