När jag klev upp imorse så tänkte jag "vad härligt, äntligen kan jag gå till jobbet"

Jag klädde på mig och fixa mi så kollade jag till min dotter och såg hur svettig hon var på pannan.

När ska detta ta slut tänkte jag för mig själv och hämtade tempen och väckte henne och det visade sig att hon hade feber igen.

 

Hon skulle till toan men kunde inte gå di själv för hon hade så ont i benen så hon fick stöd av mig och sen bära tillbaka henne till sängen och skicka iväg ett sms till arbetsledaren att hon har fått feber igen...

 

Dendär meddelandet måste ha gjort honom arg eftersom jag skrev igår att hennes feber var borta och jag kunde komma (då verkade hon bra men det var för hon hade tagit alvedon)

 

När vi hade gått och lagt oss igen så låg hon bredvid mig och skaka för hon frös och jag kramade om henne och sa att hon kommer bli bättre.

 

Hon blir väldigt negativ av sig när hon mår dåligt men hon sa bara "Jag vill att Junior ska vara här".

 

När hon sa så är det för hon vill väl ha en fadersgestalt hos sig och finns där för henne när hon mår dåligt.

 

Han kommer väl senare idag när han har gymmat och varit med katten.

 

Egentligen så tycker jag att hennes riktiga pappa ska lägga mer energi på henne när hon mår såhär dåligt men ingen respons från hans sida

 

Första gången jag märker att Tindra är het utesluten från hans nya familj och det enda han bryr sig om är sin nya tjej och deras barn

 

När jag skriver om honom så blir jag så förbannad för Tindras ska inte drabbas för det går dåligt för honom med sin nya tjej och att han tycker det är jobbigt med 2 barn men nu i dagsläget så har han väl bara ett barn (vilket som det känns för jag har henne på heltid men han vill inte skriva under vårdnaden på mig för han tror att ensamvårdnad betyder att han inte får träffa henne men träffas dom något nu eller)

 

När ska han förstå att vårdnanden handlar inte om det utan mer att jag ska bestämma om det blir en operation eller byta skola för träffa henne får han men frågan är om hon vill träffa honom.

 

 

För idag fick jag vabba igen för Tindra hade feber igår och låg på soffan halva dagen! Den gör så ont inom mig att se henne så dålig men samtidigt får jag ångest för jag inte jobbar, gillar inte vara hemma direkt så mycket från jobbet! Gillar mer och vara iväg och jobba och tjäna pengar...

 

Så idag blir det en dag i soffan igen och glo på en hel del filmer, tycker om vissa barnprogram som Tindra brukar titta på men dom gr typ repris hela tiden så det blir långtråkigt :)

Finns iaf filmer på viasat om hon somnar igen!

 

Puss

 

 

 

 

Jag är verkligen glad att det är vi två igen.

 

Att få vara med dig igen känns som en dröm. Jag trivs så himla bra med dig och jag kan vara mig själv, jag vet att om jag inte hade gjort massa saker från förr så hade det vari du och jag sen 2010. Jag hatar mig själv men samtidigt var det även ditt fel. Jag ville ha dig men inte du mig men nu säger du att vi var typ tillsammans fast inte officiellt. Vi gjorde fel båda två. Vi skulle ha varit ärliga mot varandra. Vi hade då bara haft varandra. Vi skulle aldrig svika varandra som vi gjorde då. Vi var osäkra på vad vi ville med livet. Vi kände oss för omogna.

 

Plötsligt så träffade du andra och jag med. Plötsligt insåg jag att den jag ville leva med fanns inte kvar i mitt liv. Jag gick vilse i mina tankar och tänkte att jag saknade dig för en sak och fick "känslor" för en annan som jag trodde var bra för mig. Jag hade fel. Du var den som fanns i mina drömmar och mina tankar. Det var jobbigt när jag var ensam och fick fundera för mig själv. Det jobbiga var att jag fick höra att du träffade någon ny fast jag sa till andra att jag var glad för din skull. Vi var ingenting utan mer främling för varandra, golvet under kändes kallt, sängen var kall, promenaderna kändes ensamt, det var bara jag och personen som jag kallade "pojkvän". Du var inte ersatt av honom. Du var inte glömd alls. Mina känslor fnns tydligen kvar men jag hade gömt dem och ljugit för mig själv. Du kan inte förstå att 1 år utan dig. Det kändes verkligen en evighet.

 

 

Jag vet att jag och min dåvarande pojkvän hade tjafsat en kväll och jag såg dig på Badoo och jag tänkte att jag chansar. Jag skrev att jag ville vara din vän och jag bad om ursäkt för det jag hade gjort mot dig. Jag skickade iväg mejlet och samtidigt så ångrade jag mig. Du skulle säkert läsa det men inte svara på det så jag stängde ner datorn och fortsatte mitt liv som jag hade gjort förut. Jag gick in på Badoo efter 1-2 dagar och du hade faktiskt svarat. Jag var nu rädd vad du skulle skriva men du var vänlig, pratade ut och båda sa förlåt och vi skulle ses som vänner, fick jag verkligen en chans till att reda ut som vänner var min tanke just då.

 

 

Jag och du sågs hemma hos mig och det kändes som förr. Även om vi hade varit ifrån ett tag så kändes det inte jobbigt. Även den kvällen gav du mig en puss och jag blev förvirrad om vi skulle vara vänner med förmåner för jag var inte redo för ett förhållande. Jag och du träffades allt mer och till slut berättade du att du har alltid älskat mig och jag är den enda tjejen han har haft känslor för. Du förstår inte att mitt hjärta bankade hårdare och jag kallsvettades för jag trodde aldrig att du skulle säga det till mig efter allt jag hade gjort mot dig, idag är vi tillsammans men har det kämpigt ibland för han ljög för mig men jag förstår varför han gjorde det. Du ville skynda mig från sanningen för du var säkert rädd att förlora mig men jag försöker svälja den sanningen och tänker mer på oss två för jag älskar honom och han älskar mig.

 

Jag har snart varit utan dig i 5 år. Dina samtal saknar jag förbannat mycket. Jag brukar knappa in ditt nr men vågar inte ringa då jag är rädd att någon annan har ditt nr och du inte finns längre kvar i systemet. Jag vet att du inte finns kvar för det känns ensamt vissa dagar här hemma, din själ är nog kvar för jag brukar känna mig iakttagen när jag är på mitt rum och tittar in i väggen (som jag brukar göra när jag har tråkigt hemma) och Tindra brukar också känna någon speciellt i sitt rum. Jag vet att under dom här åren så har jag vuxit som en människa men ibland känner jag mig som ett litet barn som vill ha sin pappa här, som i veckan när jag kände mig deppig så hade jag velat ha dig här. Dina ord och råd var det bästa som fast även om jag inte gillade dem så insåg jag senare att det du hade sagt var sant/stämde. Jag har nu min mamma och mina syskon kvar här på jorden men det är inte samma sak. Jag är glad att ha dem kvar så jag har någon att snacka med och få råd men allra mest hade jag velat ha dig här, varje dag helst. Hur ska jag kunna visa upp Tindra för dig och visa hur stor hon har blivit, hur jobbigt är det inte för mig och se andra människor som har kvar sina föräldrar och de tar sin tid med dem. Jag hatar verkligen att du fick cancer och jag hatar den dagen jag kom till sjukhuset för hälsa på och du berätta för mig att du skulle snart gå bort. Jag hatar även den dagen du gick bort, när jag skriver det här så gråter jag och jag skakar inombords. Den dagen du gick bort känns som det var igår och den försvinner aldrig, men vissa dagar så mår jag toppen och vet att du har det bättre där du är nu. Jag vet att du hade ont på sista tiden för sista gången jag hälsade på dig på sjukhuset så var du inte vaken men du hörde mig hela tiden.

Du vet väl att jag älskar dig och saknar dig fortfarande, med eller utan dig så ska jag fortsätta gå på jorden och du ska gå bredvid mig och stötta mig oavsett hur jag mår. Jag kommer aldrig mer se dig men jag kan få känna känslan att du är vid mig. Jag tror även att Tindra vill ha sin morfar hos sig när hon har det kämpigt, det du aldrig fick höra från henne var att hon älskar dig och saknar dig också.


Tack för 22 år tillsammans. Jag älskar dig pappa.

 

 

Idag slutade jag halv 1 och det var riktigt skönt att komma hem runt 1 tiden för Tindra var fortfarande i skolan och älsklingen jobbade.

Och då kunde jag duscha ifred och kolla på Farmen och njuta av mitt kaffe utan en massa gnäll från min dotter, så till slut kom hon hem och hade tyvärr huvudvärk så vi ska väl snart till affären och köpa något gott ikväll och sen bara slappa för imorgon hade jag tänkt att gå på bio fast mest av allt vill jag se skräckisen som går på bion nu "Paranormal Activity: the marked ones".

Ha en trevlig helg!

 

Det gör så himla ont i röven och benen efter gympasset igår. Men jag får väl stå ut eftersom jag gick dit frivilligt, men igår s sprang jag i 45 minuter och körde sen ben och rumpa pass i 1 timme och 15 minuter. Allt kändes så himla skönt när jag gick hem och kunde njuta av dagen igår men när jag kom hem så fick jag migränskiten. Min dag blev då istället att ligga och sova i soffan och sen försöka ta hand om min dotter som var sjuk.

 

 

 

 

Har ont i bihålorna! Hatar att må såhär, men imorgon är jag ledig från jobbet! SKÖNT!

 

 

 

Kan vara så att jag blev världens lyckligaste person på julafton. Fick denna av min storasyster då hon vet om att jag är en Zombiefantast och sparar allt som har med Zombiesar, så nu är den min.

 

 

Bilden är tagen 2010