Jag har snart varit utan dig i 5 år. Dina samtal saknar jag förbannat mycket. Jag brukar knappa in ditt nr men vågar inte ringa då jag är rädd att någon annan har ditt nr och du inte finns längre kvar i systemet. Jag vet att du inte finns kvar för det känns ensamt vissa dagar här hemma, din själ är nog kvar för jag brukar känna mig iakttagen när jag är på mitt rum och tittar in i väggen (som jag brukar göra när jag har tråkigt hemma) och Tindra brukar också känna någon speciellt i sitt rum. Jag vet att under dom här åren så har jag vuxit som en människa men ibland känner jag mig som ett litet barn som vill ha sin pappa här, som i veckan när jag kände mig deppig så hade jag velat ha dig här. Dina ord och råd var det bästa som fast även om jag inte gillade dem så insåg jag senare att det du hade sagt var sant/stämde. Jag har nu min mamma och mina syskon kvar här på jorden men det är inte samma sak. Jag är glad att ha dem kvar så jag har någon att snacka med och få råd men allra mest hade jag velat ha dig här, varje dag helst. Hur ska jag kunna visa upp Tindra för dig och visa hur stor hon har blivit, hur jobbigt är det inte för mig och se andra människor som har kvar sina föräldrar och de tar sin tid med dem. Jag hatar verkligen att du fick cancer och jag hatar den dagen jag kom till sjukhuset för hälsa på och du berätta för mig att du skulle snart gå bort. Jag hatar även den dagen du gick bort, när jag skriver det här så gråter jag och jag skakar inombords. Den dagen du gick bort känns som det var igår och den försvinner aldrig, men vissa dagar så mår jag toppen och vet att du har det bättre där du är nu. Jag vet att du hade ont på sista tiden för sista gången jag hälsade på dig på sjukhuset så var du inte vaken men du hörde mig hela tiden.

Du vet väl att jag älskar dig och saknar dig fortfarande, med eller utan dig så ska jag fortsätta gå på jorden och du ska gå bredvid mig och stötta mig oavsett hur jag mår. Jag kommer aldrig mer se dig men jag kan få känna känslan att du är vid mig. Jag tror även att Tindra vill ha sin morfar hos sig när hon har det kämpigt, det du aldrig fick höra från henne var att hon älskar dig och saknar dig också.


Tack för 22 år tillsammans. Jag älskar dig pappa.