Har inte bloggat något i helgen för jag har varit så trött och sen blev min bil trasig så har inte varit på humör! Men i lördags så var jag på demonstration mot Acta. Intressant men till slut gick vi därifrån och tydligen fastnade jag på bild och hamna även på film på NT.

Kärleken är verkligen svår i alla lägen och speciellt när den ena vill något mer än den andra, såklart behöver vi kärlek för att känna oss älskade och det är inte bara genom killar utan genom familjen eller inom idrotten. Idag så hade jag väntat på ett sms eller ett samtal från den personen jag älskar. Hur tror ni att det slutade?


Egentligen skicka jag sms till en "killkompis" eller vad man ska kalla honom och bara fråga honom en sak och det var inget om den andra killen men helt plötsligt så kom vi in på honom och jag förklara för honom hur jag mådde och hur det gick och han tyckte liksom att den här killen lekte med mina känslor. Hade såna tankar innan faktiskt och då blev jag ganska irriterad så jag ringde upp den andra killen och skällde ut honom för att han ljuger? Det blev ganska chockad samtal för han sa helt annat till mig den här gången än förra gången och jag märker sånt och blev bara mer irriterad och sen innan vi la på så han "vi tar det här mellan 4 ögon". Oftast när killar säger så menar de sms:a tyvärr för killar är rädda för att ta konflikter med en tjej som är riktigt arg för vi har klös.


Det blev till slut att han skicka 2 sms och ringde 3 ggr och jag svara inte för min mobil låg i mitt rum och på ljudlös och sista sms:et var mer typ "ha ett bra liv". Helt plötsligt blev jag så arg så jag ringde upp och han bara klicka av mig och det triggar mig bara mer och mer så till slut svara han för jag skicka ett sms till honom. Han la på luren till slut och då blev jag sur för han blev arg när vi var tillsammans så la jag alltid på luren eller gick min väg och har insett att ska man reda ut saker och ting så ska man prata och inte gå ifrån? Då ska man ha ett trevligt tonläge från bådas håll för att kunna lyssna på varandra för vem vill lyssna när den andra skriker eller låter irriterad.



När vi hade snackat i en timme så kom vi bara fram till att han fortfarande inte vill ha förhållande och att han saknar eller tänker på mig ibland och han fortfarande inte vill ha mitt nummer inlagt eller vill ha mig på msn eller facebook. När man hör sånt där att han vill inte ha mig där så känns det som han skämms över mig eftersom jag har funnits där förut, såklart är inte det allt men vill man inte ha den personen man tycker om på såna sidor så känns det lite skumt. Råkade bli irriterad på det med men orkade inte tjafsa om det utan mer vi sa "vi hörs", såklart somna jag efter samtalet för jag har varit sjukt trött och såg att jag hade fått ett sms från honom, bara jag som trodde att han skulle typ skriva "dra åt helvete" utan det stod "förlåt" oj oj jag blev helt chockad.



Men det jag vill komma fram till att folk förändras inte alltid till det bättre utan de kan även förändras till det dåliga. När man har behandlat personen skit från början så får man väl stå ut med det här. Har jag fel eller vadå? Ska man sitta här och vänta eller ska man gå vidare för ibland så säger han faktiskt "gå vidare om du mår dåligt".

Jag älskar kläder när det är enkelt men samtidigt som det ska vara min stil. Jag ska handla kläder nu i helgen och då ska jag leta efter det här för det här var ju dunder snyggt. Det här ska man mer ha på sig en vardag när man sitter i parken med vänner och käkar jordgubbar, eller köra minigolf!

 

 

Kjol: H&M

Tröja: Åhlens

Skor: Heppo

En mening som jag stör mig på är "jag är bäst på det här och här". För visst kan man vara bra på en sak men bäst, det är väl och ta i. Det jag menar att det låter som ingen annan kan vara bra på det, såklart att fler kan vara bra på likadana saker som er.


Kan t ex ta Kissie som ett exempel. Hon skriver i sin blogg att hon är bäst på blogga och provocera etc, kan nog vem som helst men bli en sådan stor blogg så måste man ha kontakter för att det ska bli extremt stor och "bäst" på blogga är ju hon inte för det finns fler som är lika bra på att blogga som henne. Ett antal bevis finns på blogg.se men de går inte runt och skriver att de är bäst och såna saker.



Vem kan ens döma om vem som är bäst på vad, man är ju bra på vissa saker och en del går längre med det genom att vara med på tävlingar för att få det bekräftat att de är "bäst". Jag kan ta mig t ex som höll på med fotboll, handboll, trav, hoppning och kickboxning och jag kan säga själv att jag var grym på det men inte bäst för det finns fler människor som är lika duktiga som mig.


Alltså det jag vill komma fram till är att det är okej att ta hjälp om det krånglar för hur tror ni hur de stora stjärnorna blev så stora. Det är för de har även fått motgångar och lärt sig och bygger upp det de har gjort fel. Det är samma sak att prata med andra om saker ni tror att ni är "bäst" på för ibland är det alltid skönt stöd som hjälper till ifall tankarna krånglar. Kan erkänna att jag har en sådan vän som jag hör av mig till när jag har mina funderingar och det har hjälpt mig en massor angående kärlek, vänner och saker. Men det gäller för henne med för hon går ju till mig om hon har sina funderingar? Enligt mig så är det okej att fråga om hjälp för man vet inte alltid "Bäst" om allt.


När Tindra blir stor så hoppas jag verkligen att hon hör av sig till mig om råd eller bara helt enkelt prata.
För det är samma sak med mig när jag blir gammal och gaggig så kommer jag vilja ha bra råd av henne. Dels för jag tror att jag kommer bli senil och senila människor har ju inge bra minne. Dels för när man har mycket i sin hjärna så tänker man inge bra heller.


Och det är okej att fråga någon annan även om ni är bra på det ni gör, man är bara mänsklig.

Jag tror många är det fast egentligen varför? Många säger att de hatar skitsnack men ändå snackar de själva skit om andra och jag står för det att jag snackar faktiskt skit om andra och det står jag för... Jag kan även vara ärlig om personen kommer fram till mig och frågar ut mig! Skulle den där personen som jag tänker på just nu komma fram till mig så skulle jag lägga fram allt för henne och säga vad jag tycker och tänker.


Tänker inte kontakta henne direkt för jag har inte hennes nr och har blockat henne överallt för jag vill slippa henne men det är svårt för mina vänner är vän med henne och då får man höra lita smaskiga saker! Tar nog inte upp vad det handlar om för då skulle nog hon känna sig träffad och sen skulle mina vänner få lida för det! Tänker inte riskera att det händer dem något! Utan jag tycker det är helt okej att snacka skit om man kan stå för det och kan man inte stå för det man säger så ska man inte snacka skit... Kan säga er att jag har träffat några stycken som är så kaxiga när man är med dom själva men sen när den där personen de ogillar så ändrar de sig helt och hållet och smörar för personen.


Idag tycker jag att det är småkomiskt att de håller på så men de växer väl upp någon dag också, för jag var själv så när jag var liten. Knatta runt och snacka skit och sen personen man har snackat illa kommer fram så kramar man om personen som man aldrig har hatat personen och det tycker jag var vidrigt gjort av mig!!!

Ännu en dag med migrän och ligger i sängen och kollar på massa serier och samtidigt så går jag runt i lägenheten och städar för jag klarar inte av smutsen när jag är sjuk.

Får hoppas att jag mår bättre imorgon för jag ska på casting för en dokusåpa och jag är skit nervös för Junior tycker inte om det för han tror att jag kommer förändras och att jag kommer få mer uppmärksamhet men jag lovar och svär att jag kommer inte förändras ett dugg inte mot dem jag håller kär.

Nej nu ska jag forsätta att vila här hemma för jag mår piss.

 

 

Vi hörs sen när jag orkar...

Träffade en kille 2010 och snabbt blev jag förälskad i honom. Hade uppehåll med min dåvarande kille men insåg redan att det inte skulle funka mellan han & mig igen så jag fortsatte med den här killen. Sedan så fick jag höra att han inte vill ha förhållande med en tjej som har barn så jag började träffa andra och det var då han kanske insåg att han gillade mig mer än vad han sa till mig, och när han berätta det för mig så hade mina känslor svalnat för honom men jag gav honom en chans att visa hur mycket han ville ha mig. Man märkte att han talade sanning så vi blev ett par 2011 (feb) och vi var tillsammans i 6 månader och då gjorde han slut för han fick nog av alla killar som försökte få mig och dumma jag tyckte det var kul. Vi bestämde att vi skulle vara vänner och tyvärr hade han så starka känslor att han blev sårad när jag träffade nya killar. Vilket blev till slut att han inte orkade vänta på mig så han börja träffa andra och det var då jag insåg att det var han jag ville ha.

Men jag blev inte arg att han träffade några andra utan jag blev besviken för att han ljög för dem och han & jag har pratat ut om det och han sa så till dem för han ville att det skulle vara så. Vilket jag kan förstå för jag har själv varit i den sitsen att jag förnekar mina egna känslor för att må bra, men just nu så ses vi då och då när båda har tid och vi försöker hitta på saker tillsammans. När som helst på dagarna kan jag få lite små panik för mina hjärnspöken spelar mig ett spratt och ger mig dåliga förslag vad han gör. Men han har lovat mig att tala sanning och jag har även lovat honom att tala sanning till honom. Något som stör mig är att jag går runt och inte vet om det kommer bli han & jag igen. Får ha lite tålamod eftersom han hade det för mig.

Blir kanske lite för personlig på bloggen men som sagt det är min blogg och jag skriver vad jag vill och jag vill gärna dela ut min erfarenhet till er för jag vet att några andra kanske har problem med kärleken. Har ni några frågor så är det bara att fråga så ska jag försöka svara på det..

 

Vad jag tycker ni tjejer ska göra, som t ex när killen inte svarar på era sms så får ni tänka att de kanske har fullt upp med något eller så vet de bara inte vad de ska svara på? Och vad tror ni hur de tänker när ni inte svarar på en gång..

Kan ju vara bra och tänka från båda hållen och svarar han aldrig på dina sms så betyder det verkligen "LÄMNA MIG IFRED" och ett tips (stalka inte personen). Har han inte meddelat något typ (jag vill inge mer, hej då) så är kanske en idiot eller så är han i en sådan period att han inte vet och vad han ska göra..

I dagens läge så mår jag mycket bättre och har lovat mig själv att börja blogga varje dag och sluta tycka synd om mig själv, såklart ska man inte bli allt för privat i bloggen men jag tycker att ni som läser min blogg bör få veta vad som händer i mitt liv. Bland annat så mådde jag dåligt för det var 3 år sen min pappa gick bort och jag kände en sådan saknad efter honom att lilla minsta kunde knäcka mig. Det hände såklart att den killen jag verkligen tycker om börjar ta avstånd från mig för han ville släppa taget om mig och sen prata vi ut och då fick jag veta mer saker. Och jag vet att min pappa hade sagt till mig att "gör inge dumt, det ordnar sig" men just då kändes det som jag inte hade något kvar. Men sen var det även en sak eller två till som har vuxit så in i helvete mycket så det gör ont varje gång jag känner mig ensam, jag har fått tabletter nu för att dämpa ångesten, bara tabletter hjälper inte utan jag behöver prata med någon för att få känna mig fri men fick veta förra veckan att jag inte ska få den hjälpen.


Har nu "fått tillbaka" killen typ eller vad man ska säga. Idag så pratar vi dagligen och ses på helgerna och hittar på saker och det värmer varje gång jag ser honom och när han skriver att jag är snygg så ler hela jag. Bara jag får höra det från honom så blir jag nöjd för de andra bryr jag mig inte. Jag har gått från uppmärksamhet till att vara Annica som inte bryr sig om andra, vad det där lät dumt nu men ni fattar väl. Jag har insett att man kan förlora den man älskar pga uppmärksamhet av andra och det vill jag inte riskera något mer, men vi får hoppas att han inser att jag har förändras till det bättre. Men kommer alltid vara Annica med attityden, för det kommer jag inte sluta med.