När jag klev upp imorse så tänkte jag "vad härligt, äntligen kan jag gå till jobbet"

Jag klädde på mig och fixa mi så kollade jag till min dotter och såg hur svettig hon var på pannan.

När ska detta ta slut tänkte jag för mig själv och hämtade tempen och väckte henne och det visade sig att hon hade feber igen.

 

Hon skulle till toan men kunde inte gå di själv för hon hade så ont i benen så hon fick stöd av mig och sen bära tillbaka henne till sängen och skicka iväg ett sms till arbetsledaren att hon har fått feber igen...

 

Dendär meddelandet måste ha gjort honom arg eftersom jag skrev igår att hennes feber var borta och jag kunde komma (då verkade hon bra men det var för hon hade tagit alvedon)

 

När vi hade gått och lagt oss igen så låg hon bredvid mig och skaka för hon frös och jag kramade om henne och sa att hon kommer bli bättre.

 

Hon blir väldigt negativ av sig när hon mår dåligt men hon sa bara "Jag vill att Junior ska vara här".

 

När hon sa så är det för hon vill väl ha en fadersgestalt hos sig och finns där för henne när hon mår dåligt.

 

Han kommer väl senare idag när han har gymmat och varit med katten.

 

Egentligen så tycker jag att hennes riktiga pappa ska lägga mer energi på henne när hon mår såhär dåligt men ingen respons från hans sida

 

Första gången jag märker att Tindra är het utesluten från hans nya familj och det enda han bryr sig om är sin nya tjej och deras barn

 

När jag skriver om honom så blir jag så förbannad för Tindras ska inte drabbas för det går dåligt för honom med sin nya tjej och att han tycker det är jobbigt med 2 barn men nu i dagsläget så har han väl bara ett barn (vilket som det känns för jag har henne på heltid men han vill inte skriva under vårdnaden på mig för han tror att ensamvårdnad betyder att han inte får träffa henne men träffas dom något nu eller)

 

När ska han förstå att vårdnanden handlar inte om det utan mer att jag ska bestämma om det blir en operation eller byta skola för träffa henne får han men frågan är om hon vill träffa honom.