Dem kallar det Cancer. Det som skär och ilar genom kroppen när man hör namnet. Det som har tagit några av våra egna. Det som fortfarande tar och lämnar tomrum i våra liv. Skadar, förstör och ger oss sorg. Det som plågar oss. Men den gör även oss starka. Vi hatar det. Vi kämpar mot det. Vi offrar utan förvarning.

 

Men det vi inte får glömma är att det har blivit bättre med åren. Forksningen är magisk. Fler överlever och kan fortsätta leva sina liv. Men det finns fortfarande många som inte klarar sig. Och en människa som Cancern tar är en människa för mycket. Vi alla måste hjälpas åt, vara starka och stödja Cancerforskningen. Köp blå bandet/köp rosa bandet, köp de varor som skänker pengar till forskningen. Krama någon i din närhet. Ge styrka. Men våga också känna sorg, smärta och ilska. Och glöm aldrig, aldrig bort att det finns mirakel. Mirakel, det tror jag på.