Tänk att vakna upp imorse glad och sprallig! Sen får man ett telefonsamtal som ledde till tårar.

 

Idag förtjänade jag faktiskt att äta lite godis. Lite som tröstgodis eftersom mina vänner kunde inte komma hit och trösta mig, kan säga tack till dem som har ringt och skrivit till mig och verkligen frågat hur jag mår. Jag får bara gilla läget att jag kommer spendera 3 år på sjukhuset och gå på kontroller (min mamma vet ingenting ännu men ska ringa henne imorgon) och vi skulle ha åkt och köpt en ny lampa men Tindra var trött och jag var nedstämd så vi gör det imorgon. xoxo