Lucia, Julafton, Nyår. Och bland allt det där så finns det singelmammor som gör vad som helst för sina barn. Det finns även singelpappor också som har samma bekymmer som oss tjejer, men det jag ska skriva om är om mig och mina tankar. Jag har nu varit singel sen Juni 2014. Oj vad länge tycker vissa och andra tänker inte så mycket på det. En tjej/kvinna som mig var jag beroende att ha någon vid min sida. Det var något sorts status att ha förhållande eller ha någon att mysa med. Vissa som känner mig var van vid att när den ena killen försvann så hade jag en ny efter en vecka, andra hade rätt om mig då att jag hade dåligt självförtroende. Plötsligt förra året då jag och min dåvarande pojkvän valde att gå skilda vägar så kände jag mig tom. Jag träffade andra killar, ingen som blev min pojkvän. Jag trodde att jag var lycklig med att ha killar runt omkring mig som tyckte jag var snygg, lite som en sexobjekt. Sedan när man kom hem från allt jobb och semester. Så var det bara att ta hand om min flicka och sig själv. Ni vet dom vanliga rutinerna man har i sitt hem.

 

Samma dag som jag kom hem så hörde jag av mig till mitt ex och försökte få honom tillbaka men det slutade med att han bad mig dra åt helvete. Svaret var att jag var med barn och han kunde vara pappan till barnet, absolut så kan en människa ha fel! Sedan så valde vi att ses igen och prata ut. Få ett avslut eller påbörja ett nytt liv, vilket slutade med att jag valde att släppa honom för evigt. Vi hade våra minnen ihop, semesterbilder, fjantat och roliga minnen. Tillsammans så var vi starka och utan varandra så var vi ensamma. Vi var som bill och bull. Vi kunde inte leva utan varandra (trodde jag). Vad ska man göra när båda inte mår bra, få känna sig älskad och bli älskad för den man är oavsett misstag man har gjort?

 

Men efter denna gång vi sa hej då så kände jag att det var rätt beslut! Med allt vi har gått igenom och att han inte var pappan till barnet så förtjänar han en annan tjej som gör han lycklig. Någon som älskar hans skämt som jag gjorde och älskar hans sätt och bete sig som jag gjorde. Lilla jag förtjänar också att vara lycklig och träffa någon som älskar mig och mina misstag och mina barn såklart. Bästa med det här är att jag valde att släppa honom och jag har valde att leva utan en kille i mitt liv. Enligt mig så älskar jag att vara själv med mina barn utan att lägga energi på någon annan fast någon gång kommer jag nog hitta en som jag vill dela mitt liv med men än så länge är det bra, så tack till er som har läst den här långa inlägget. Men nästa år är det kanske jag som har hittat "den rätta" i mitt liv.