Detta år som tvåbarnsmamma har både varit tufft och underbart. Jag har insett att jag har inte lagt ner så mycket tid att vara med barnen utan varit själviskt med att sitta vid datorn eller umgås med vänner, kan låta dumt för vissa, såklart har jag inte skitigt i dem till 100% utan mer gjort saker som jag vill göra. Ibland gör man fel saker för att förändras och detta år har jag gjort det och sett till att barnen får göra mer saker. Ett ord som passar är förändring. Jag har förändrats till en mer rolig och flexibel mamma, det har min äldsta flicka märkt för iår har vi åkt iväg och gjort mer saker som vi inte gjorde förra året, ingenting kan få mig att känna mig en dålig mamma. Det är jag inte.

 

 

Idag ska jag inte skriva om detta utan även om vad jag har insett. Jag är 29 år men även om det låter gammalt så lär man sig alltid något nytt varje dag, men jag tror så gott om människor att de vill en väl, vilket är fel. Jag är 100% ärlig av mig även om det är folk jag tycker om eller ogillar. Jag har fått en massa skit. Valt bort människor pga andra människor för de tyckte illa om dem. Tänk att det tog ett tag tills jag förstod vilka som är äkta och inte är äkta. Kanske har jag fel om dessa människor också? Kanske har jag rätt om dem? Det jag vet att allt kan förändras med en synvinkel, ett perspektiv.

 

 

Egentligen var dessa mina såkallade vänner/bästa vänner. Det finns både roliga och tråkiga minnen ihop med dem, vilket är synd att tråkiga minnen väger mer, skriver inte ut namnen på dessa människor för de läser min blogg. För dem så är jag ingen vän och jag är en hora som är falsk fitta tydligen. Man får fina smeknamn när man blir osams med folk men förtjänar verkligen att bli kallad "hora" när man inte är det, man måste ju ha samlag och få betalt men sist jag var med en kille var det i Januari och det var med mitt ex och vi typ "dejtade" och sen dess har jag bara träffat killkompisar som har tjejer och några få killar som inte har tjej. Men mår ni bättre när ni får kalla mig det? Då ni går runt och säger det till andra människor än och säga det till mig eller ta det mer vuxet och säga vad jag gjorde för fel. Visst jag bryr mig inte så mycket vad ni säger för skit bakom min rygg utan det ni gör drabbar mina barn. Och mitt i alltihop så säger ni saker som inte ens är sanna och det får mig att inse att jag är glad att jag inte har kallat er för hemska saker utan mer tagit emot detta med öppna armar och spelar med öppna kort, "sanningen ska fram" skriver ni till mig och jag håller med om det, jag hoppas att sanningen kommer fram och andra människor runt omkring mig och er inser vem som verkligen talade sanningen.