Jag fick en fråga på min ask angeånde om våldtäkt, att leva med det och försöka njuta av livet. Löjligt tycker en del som inte varit om samma sak. Vi som har varit offer för de människor som har gjort hemska saker som vi ej förstår varför vi drabbas. Vi var tydligen "rätt" tillfälle för dem men "fel" tillfälle för oss, det har gått några år efter det som hände, många år sen men det sitter kvar.

 

 

Jag var 18/19 år för jag vet att jag bodde i min första lägenhet och jag hade min dotter och var tillsammans med barnets far, han och jag var särbo för han bodde i Kumla med sin pappa. Jag som många andra unga mödrar som vill ha egen tid och hitta på saker som att gå ut och träffa vänner.

 

Barnets far och jag bestämde att åka till Kumla så fick våran dotter vara hos min pappa, han ställde alltid upp för henne om jag vill komma ut och träffa folk eller helt enkelt ville ha sovmorgon. Under tiden våran dotter var där så var vi i Kumla och festa med våra gemensamma vänner, jag var såpass ung och korkad att man ska dricka med måtta men det gjorde jag inte denna gång. Dotterns far var där och tog hand om mig hela kvällen.

Han försökte fixa skjuts hem till mig och jag bodde då i Fjugesta, inte direkt något fnt ställe men mysigt och liten fjutt byhåla. Han fick tag på sin grannes bror som bor mellan Kumla och Fjugesta om han kunde hämta oss och skjutsa oss till Fjugesta.
Han sa att han kunde så vi satt och vänta utanför en pizzeria som hade stängt, alla våra vänner satt där med och vänta på honom så vi kom därifrån, alltså så fina vänner man hade då den tiden som brydde sig men de visste ju inte vad som skulle hända?
Jag såg bilen och vännerna sa hej då och dåvarande killen hoppade in i bilen och jag likaså, det var så skönt och sätta sig i bilen även om allt snurra i min skalle så jag somnade till. Tills jag vakna upp och såg att bilen stod still utanför ett hus och dåvarande pojkvännen öppnar bildörren och sa att han gubben orkade inte skjutsa hem hos ikväll men vi kunde sova här och jag var så onykter att jag fattade ingenting, vilket blev att barnets far hjälpte mig in och gubben berätta att jag kunde sova i sängen däruppe så kunde han och dåvarande kille fortsätta dricka.
Så Johan (barnets far) bar mig upp och tog av mig byxorna så jag inte skulle bli allt för varm. Jag däckade direkt när han la mig i sängen.

 

Hann tyvärr inte ta tid hur länge jag låg där men hörde skrik och det var Johan som skrek på gubben som tydligen hade gått upp och lagt sig bredvid mig, han gjorde inget berätta Johan för mig, han hade gått upp och lagt sig bara och Johan hade kommit 1 minut efteråt och dragit bort honom. Jag somnade om på nytt för jag var så trött. Efter ett tag så hörde jag stön men det är väl i drömmen och sen kom det skrik men jag fattade inte vad skriken försökte förmedla, inre känsla sa till mig res dig upp och lyssna. Men när jag vaknar så hörde jag "ANNICA, VAKNA" och tittar runt omkring mig men vad tror ni jag ser? Ni kan inte veta men mina trosor låg på golvet och jag tittade åt vänster och såg gubben slå på min dåvarande pojkvän och Johan skriker mitt namn att jag ska vakna. Jag svarade inte honom för jag var så borta men jag drog på mig trosorna och byxorna och stod vid trapporna och ser Johan och gubben slår och knuffas, det var då Johan ser mig och skriker att jag ska springa ut och jag gör som han säger.

 

 

Att springa nerför trapporna och sätta på sig skorna och jackan var jobbigt för mig då för jag fattade ingenting, jag öppnar dörren och börja springa mot vägen och Johan kommer ut genom dörren och skriker ännu en gång "SPRING ANNICA HAN HAR GEVÄR, HAN SKJUTER". Jag kan erkänna att jag fick panik för tankarna snurrade omkring att det är nog sista gången jag lever och Tindra fanns i mina tankar och samtidigt tittar jag på Johan, jag såg blod väldigt mycket blod och han tittar på mig och han har en mobiltelefon i handen och han ringer polisen. Jag och Johan satt och gömde oss i diket och vi hörde skottlossning men var det på oss han sköt mot och jag visste inte varför.

 

Men polisen kom till slut och det var 3 st polisbilar och en av dem bad mig sätta mig i bilen och jag vr så förvirrad och jag grät för fullt och de sa att Johan måste åka en annan bil och det var då jag fick ännu mer panik, när poliserna såg paniken så satt en av dem och lugna ner mig och vi åkte mot sjukhuset och Johan i en annan bil och gubben fick den tredje polisbilen.. Det var jobbigt för jag visste inte vad som skulle hända för jag var onykter, jag var trött, jag var borta och jag satt med 2 poliser som jag inte vet vilka dom där.

 

Men väl på sjukhuset så fick jag ligga i en säng och kvinnorna som tog hand om mig tittade mellan mina ben och tog mina trosor som bevis och jag kände mig så naken och smutsig och jag frågar en av dem varför de gör såhär och de tittar på mig och frågar om jag minns något. Jag förklara allt som jag minns och de säger det du har upplevt är våldtäkt och jag grät och grät, jag fick till slut träffa Johan som hade blivit fotograferad och han berätta vad som hade hänt och sanningen svider att den där mannen hade gått upp och våldtagit mig och Johan sprang upp och ryckte bort honom men han fick knuff och gubben fortsätter mitt framför ögonen på min dåvarande kille och Johan blev förbannad så han drog bort honom och de började slåss och han sköt mot oss när vi sprang från huset och Johan fick näsbenet knäckt för han rädda livet på mig.
Jag och Johan fick skjuts hem till Fjugesta av polisen och det är jag tacksam för och när vi kom hem till mig så sov jag med rädsla och mardrömmar som jag gör ännu idag.

 

Anmäld blev personen men vet ni vad han fick för dom?!

HAN BLEV INTE DÖMD, OCH JAG SOM OFFER FÅR KÄNNA RÄDSLA OCH SMUTSIG och ÄRR FÖR LIVET.
Det fanns bevis, vittnen och våra berättelser OCH hans berättelse var lögn rakt igenom!

Här har ni sanningen!