Mitt liv blev lite upp och nedvänt ett tag eftersom mitt ex lämnade mig och skrev inte så trevliga sms och efter det fick jag en massa kritik på facebook pga mitt beslut och fick även en massa hotelser på min ASK, mest på min ASK som fick mig att må dåligt och fick inte känna den där glädjen jag hade i början. Jag försökte trycka bort alla elaka frågor och kommentarer men sen började folk påpeka och se ner på mig i verkliga livet. Det var tufft att svälja ner alla de elaka saker man fick varje dag. Jag började visa mer kaxig attityd mot mina närmaste vänner och även på jobbet men det var ett sätt att hantera det på.

 

 

Men till slut så började mitt ex höra av sig igen och jag kände glädje att han fanns där och förstod inte hur människor tänker och kan utsätta mig detta, men även om vi inte ses utan enbart bara har sms kontakt så känner jag mig lite gladare att jag vet att vi kan skriva med varandra. Med det han gör (ja alltså bara skriver med mig så får jag min livslust). Framför allt så klarar jag av att hantera de hemska människorna och även hantera min ilska lite bättre än vad jag gjorde förut, detta får nog personerna att tröttna att jag inte tar åt mig lika lätt. Jag är så tacksam att jag har mina vänner som stöttar och lyssnar på mina bekymmer och de vet vad jag har gått igenom. Men det finns även de människor som inte är anonyma utan visar verkliga vilka dom är, jag kan inte förstå hur dessa människor tänker och hur de kan ha sådan negativ inställning att jag är glad över att jag kan få barn. Jag kan tyvärr inte förstå hur dessa människor tänker alls och försöka få mig att ändra mig och få mig att känna som en värdelös mamma.

 

 

Jag kommer inte nämna nmn här på min blogg för då får jag väl skit som vanligt på min facebook, allt jag skriver där ska man ta det med nypa salt och förstå min humor men dessa människor ser lilla minsta fel jag gör, jag är tydligen dubbelmoral etc. Vad får mig att bli dubbelmoral genom dem, såklart står jag för att jag klarar mig utan kille för det är inte det viktigaste här i livet utan att jag mår bra men nån dag kommer jag väl ha pojkvän/sambo men tydligen pga det så är jag dubbelmoral för har jag sagt att jag klarar mig utan kille så ska jag leva utan pojkvän resten av mitt liv. Det gör ont att folk är så långsinta och verkar inte förstå att jag är självständig oavsett om jag har pojkvän och att jag ska bli ensamstående mamma till 2 barn det är tabu i deras värld. Hoppas ni läser min blogg och förstår även om ni inte menar något illa så tar jag iaf illa upp det ni skriver!

 

Ha en fortsatt dag!

 

/ Annica

 

 

PS. Om jag förstår mig på youtube så ska jag försöka göra en youtubekanal.