Jag kan fortfarande inte förstå att min far gick bort för 1 vecka 2 dagar sen. Det känns inte verkligt för fem öre.
Tror fortfarande att jag kan ringa honom när som helst och bara fråga hur han mår. Men när jag tänker så, får jag en "kommentar" i min hjärna att "han inte finns". Det är väldigt svårt att förklara med ord hur mycket jag saknar honom just nu. Jag försöker varje dag att tänka att han finns här hos mig och ser allt jag gör. Bara det gör ont inom mig och när jag lyssnar på en del låtar får mig att gråta och tänka på den sista tiden han fick med mig.