Jag har blivit irriterad på 4 personer idag. Jag kanske överreagerar mig när jag har min jävla mens, jag vet bara att jag hade sådan lust att skaka om er och inse fakta någon gång. Jag är jävligt glad över mig själv att jag höll mig lugn för stunden och fick prata av mig med Adam. Förut idag så stötte jag på en tant som pratade verkligen konstigt, för mig var det ganska svårt att höra vad hon sa men jag svarade lite snabbt och höll upp dörren för Tindra skulle ta in sin cykel, så helt plötsligt så skriker tanten på mig "SLÄPP DÖRREN" och jag svarar att jag måste hålla upp den så min dotter kommer in med cykeln och som svar så blir det "SLÄPP DÖRREN". Men jag gick in med Tindra och svor för mig själv, "FAN VILKEN JÄVLA KÄRRING". Man undrar ibland vad det kan vara för fel på en del människor, för hon borde ju fatta att jag höll upp dörren för Tindras skull, så nästa gång jag ser henne så kommer jag vara uppriktig mot henne. Jag kommer säga att hon äger inte dörren och om det är något hon ska klaga på så får hon ringa till malmstaden, jag ska väl inte få stå ut med tanter som blir sura för ingenting, ska det vara såhär, suriga tanter? Det är tråkigt att det ska bli såhär när jag bara har bott här i 4 månader. Sen är det barnen här på gården.. Dem förstår verkligen inte ett nej och de höll på med Tindras cykel idag, när den stod under trappan men när jag kommer ner så står den framför källardörren så det talar för sig själv att det är barnen på gården som håller på..



Jag snackade med en kompis idag msn, det började med att hon var ledsen och jag ville finnas där för henne. Jag får då veta att hon saknar sin pappa, men när jag skriver till henne att hon kan väl ringa till sin pappa och tala om det. Nej det ville hon inte för hon tyckte att hennes pappa skulle höra av sig, för hon har hört av sig tidigare när han var på behandlingshem. Jag ger massa tips till alla mina vänner och istället känns det som allt jag säger/skriver som det vore skit, om ni bara visste hur mycket erfarenhet jag har egentligen. Jag vill att ni ska tänka om? Så ni inte sitter där och tror massa saker om era vänner/föräldrar, låter kanske lite knäppt men tror inte du/ni att era vänner/föräldrar tänker som er, och bara sitter där och väntar på att du/ni ska höra av er. Att ni sitter där och säger att det är hennes/hans tur att höra av sig, och hon/han kanske tänker likadant om er att ni ska höra av er för dem skäms eller vågar inte göra dig ledsen. Ni tänker aldrig riktigt långt, istället så blir det problem som ni faktiskt kan lösa på en gång.


Jag träffade på en kompis som har varit tillsammans med min pojkvän, och det är en sak jag inte förstår? Jag menar att när jag är med Adam och träffar på dig så står du och viskar med din kompis, vad finns det att viska om, man kan väl vara ärlig och säga som det är istället?! Har alltid varit såhär sen jag träffade dig. Såklart så känns det som du skryter med att du var tillsammans med Adam först men du glömmer lite att ni var bara tillsammans en månad och adam & jag är tillsammans sen 16 december 2007...!